1 ÅR SEDAN MITT LIV VÄNDES UPP OCH NER I DAG!

Japp... jobbigt men sant... för ca 11 månader sedan va jag lycklig och ovetandes om vad som skulle komma... Jag var gravid i 5 månaden med min och magnus lilla tjej.... jag planerade och bara mös av att känna henne sparka i min mage.... och ja.,... allt var bra...

men ödet ville inte som jag ville eller planerade... för idag prick ett år senare sitter jag här ensam ute i mitt hus utan verken magnus eller barn... hur kunde allt gå så fel? va hände på vägen?

Jo för prick ett år sedan i dag så låg jag på akademiska i uppsala och födde min och magnus lilla tjej aldeles på tok för tidigt i 6:e  månaden, fanns inte en chans att hon skulle överleva.... 12 timmars värkar och 3 timmars krysstnings värkar så var hon ute.... all smärta förgäves.... jag förstår inte... VARFÖR just jag? VARFÖR just våran lilla flicka?

I bland blir d ju tyvär så... det blir inte som man tänkt sig... idag har jag fått lov att lära mej att acceptera att det nu är som det är.... men även om våran dotter inte var färdig utvecklad... så var hon ändå den finnaste lilla baby jag sett i hela mitt liv....

jag hoppas ju att min tid kommer någon gång i framtiden... kanske så gör den inte d... de vet man ju aldrig.. men jag hoppas det... för jag hoppas att ja en dag ska få upp mitt ny födda barn i famnen och få tala om för den lilla människan hur mycket mamma älskar henne/honom....  och få en nyvaken blick tillbax som säger mer än 1000 ord... jag hoppas verkligen det.. men som sagt,,, man vet aldrig.

Men det går nästan inte en dag utan att jag tänker på hur det kunde ha blivit/varit.... jag, Magnus och våran lilla flicka...

Och jag vill verkligen tacka alla underbara vänner / familj som har varit mitt stöd under det senaste året, ni är guld värda.. och utan er hade jag gått under! TACK!  den här dikten skrev min vän linda till mej på sin blogg under tiden jag låg p sjukhuset och den e så fantiskt fin att ja känner att jag vill oxå dela med mej av den.. så här kommer den...


Var inte arg lilla mamma
Jag var tvungen att gå
När någon klippte banden
Orkade inte mitt hjärta slå

Älskade pappa
Mitt liv blev så kort
Ta hand om varandra
När jag flyger bort

Jag vet att ni gråter
Och det finns ingen tröst
Men lyssna till era hjärtan
Och ni kommer höra min röst

Jag finns inte bland er
Men jag finns ändå
Jag hör era böner
Och älskar er så.


Kommentarer
Postat av: Linda

Jag är så otroligt ledsen för din skull!

Men jag kan lova att din lilla tjej sitter på sitt moln där uppe och kollar ner på dig och ler.

Du kommer alltid att ha den bästa skyddsängeln och hon kommer att bli en stolt storasyster den dagen du får din efterlängtade bebis i dina armar.

En stor kram från mig till dig! Ta hand om dig, du vet att jag finns här om du vill prata

2009-08-25 @ 20:46:31
URL: http://lindaha.blogg.se/
Postat av: Anonym

Födde inte du i vecka 21 eller något sånt? Hur blir det 6:e månaden?

2009-09-06 @ 17:53:24
Postat av: carran

Jadu stackars fega människa som inte ens vågar skriva vem du är när du komenterar, verkar ju inte själv ha varit gravid.. inte kan du räkna i alla fall. Va jag vet så är det 4 veckor på en månad.och 20 veckor gör d då till 5 månader.alltså blir 21 veckor i början på 6:e månaden. och eftersom att jag var i v 21+4 (vilket du kanske inte fattar då om du inte kan räkna gravid veckor) vilket betyder att jag var i v21 + 4 dagar. alltså i 6:e månaden. räcker d som svar tycker du? eller är d nå mer du vill veta?

2009-09-09 @ 00:18:12
URL: http://carran1.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0